Norrländska Korrespondenten – 5 maj 1852, sida 1

— Då bör det wäl sinnas någon högre jus rist med anfrende fom fan utnämnas dertil? — Har jag ide sagdt dig att jag ide tål jurister. Jag har nu en gång fått i mitt hufs wud, att du skall bli hennes förmyndare, och åndrar mig ide. Men ett fordrar jag af dig fom wilfor; du får ide göra henne får i dig, du får alldeles icke fria till henne. Jag har mina skäl. Utom det att det altid fer mig tänkt ut, når en förmyndare gifter fig med sia myndling, få har jag mina särskilda skäl; jag will att hoa skall ha den unga gardeslöjtnanten, fom år fon af en af miaa qamla kamrater. Jag skall ändå hålla dig skadeslös på annat fått. Jag mild deta någorlunda lika emelan mina bäsla wänners barn. Såg, mill du Iofs wa mig att ide ta bort henne ifrån min ans dra gosse? — Men om hon ide sjelf wil ha honom? — Jaså, du gör swårigheter? Har du Fans ske redan lärt känna henne? Hon har lyst i stora werlden en Hel månad, och wuanit abmän beundran, kanske äfwen din? Du har kanske dansat med min brorsdotter Angelica? — Bär hon sin fars namn? . — NRaturliatwis. Det war en rolig fråaa. — Förlåt mig att jag frågar ånnu befyne nerligare; nyttjar hon aröna kläder? — Din tok, tror da jag ger akt på sådan