Norrländska Korrespondenten – 28 april 1852, sida 1

— Ha, ha! ha! baron tror mig wara bara 40 år! ba, ba, ha! jag år nåra 80. — Ja, jag wet det år en swaghet hos krigge fommissorien att wilja anses fom gammal. Men ulseendet förråder att krigskommissarien är bara en 40 år. — Ba, ba, ba! — Min fana, den fom syll 50 år, Pan ide fe net elltt lefwa få ungdomligt fom kommissarien. — Ha, ha, ha! Gubben skrattade of lutter föttjusning. — Anledningen till min uppwaktning är också ett bewis på mitt päsåeade. — Jyua donxpas art baron ajort mig åran af sitt besök för mina taflors skull? — Aldelts icke, der år för frigsfommisfas riens egen person. — Ödmjukasle tjenare! — Jag har fålt ett obehagligt uppdrag att ufföro. — Ett uvodrag. — Jau skiljdes nyss ifrån den olycklige för att framföra hans helsatna till den lycklige. — Owad menar haron? — Jag bar en mån, löjtnant Blide; ban fom nyss in tid mig med den mest förtwiflade urpson, med klagomål öfwer ers — Den skurken!? Den förbannade sfloken! Kaa fan klaga öfwer mig? Ä...