Norrländska Korrespondenten – 28 april 1852, sida 1

— Herr baron! ni bar gjort mig tid den lyckliaae menmsta i werlden! Hjelteswärd kastade fia liksom utmattad of själsansträngning, i em fåtölj och teg en lång slund medan gubben utgjöt fin tacksamhet i en siröm af artiga fraser. — Äadtligen öppnade Hjeltefwård fin mun och fade: . — Kriaskommissariens far måtte ha worit en for tofwelsamlare? — Twertom, haa lemnade ingen erda tasla efter sia. — Af bmwolken har då krigskomm issarien ärft detta dyrbara museum? — Ärft! jag bar sannucrligen förwärft avi sammaus. — Det år inte möjligt, av på få Fort id, fom en fjerdedel af en mansålder, samla så mycket. — En fjierdedel? Jag bar samlat hela mitt hf! — Det förstås! Men det år ändå fom jan fåger, blott en kjerdedel. De första tjugu åren samlades nalurligtwis ingenting. Ungdomen njuter, oc) samlar ide. Det år förs efter tjugonde året, som man samlar; men ide har krigskommissarien hunnit att på denna andra fjerdedel af lifwet, emelan 20 och 40, hopa ea sådan rikedom!