dagra MLIV VI ÄAePFtetsentäaärtkvnmvtelrvtmtcu, m. m. Det är en oemotsägelig sanning, att får dane tidskiften stundom inträda, under wil: ka reaktionen och konservatismen tyckes äga framgäng, och civilisationens wigtiga arbete deremot synes wara hwilande, och alldeles i stagnation, samt alla bemödanden och tf riga ansträngningar till framåtskridande fjunka fruktlösa tillbaka. Men derföre bör man icke förlora all förhoppning, utan twertom af företeelserna hemta styrka för tro på fans ningens och det godas seger i allmänhet, och vå den underbara makten af den frihet som sjelf är en förening af sant och godt. Men man fan ide wänta någon öfwernas turlig tilldragelse, ingen vlötslig uppenbar relse, som på en gång gör slut på lögnen och förwirringen och skaffar seger åt frid, ordning och sanning. Wäår wigtigaste fame hällsfräga, den för Samfundet maftvåliggande Vital-frägan och NReprefentationsreformen, hwarom både wid Riksdagar och reformmöten få mycket warit motionerat och argumenterat, — denna fråga, fom blifwer wilforet för alla andra reformer, är, fastän redan fullkoml. diskuterad oc) utredd, likwäl ännu olöst. Den tid framssäller fig i mins net lifligt och med intryck af blandade fäns slor, då Konungen inför Rikets Ständer uttalade nödwändigheten af en tidsenligare NReprefentations-Reform. Att dömma ef ter företeelserna, synes det fom ingenting kan uträttas med denna fråga, — åtmins stone är händelsen sådan just i närwarande tid. Man tänker wisserligen mycket och frifwer digra luntor om denna nödwändiga res form; men denna befinner fig ändå på fam ma ständpunkt. Man emotser med längtan det blifwande resultatet af denna fräga wid nästkommande Riksdag; och måhända denna få länge ventilerade lifefräga då erhåller ben lösnina, att i stället för att den borde avancera fram, det nya hivilande förflaget måste genomgå det ödet, att falla ett offer för den graf fom reaftionerna under tiden gjort färdig, — och hwarigenom det ändar mål winnes, att lösning af denna fråga flyt tas tillbaka i en aflägsen framtid. Blotta tanken derpå, — och de förespeglingar, som angifwa en få plötslig utgång af saken, skola åtminstone werka få mycket att nästa Nifddag ej kommer att träffa representanterna alldeles oförberedda. Under tiden och ine tilldess Ständerna åter sammanträda, skall representat onsfrågan dock icke lemnas åt glömskan; fosterlandswänner och liberala vu blic fier skola ide läta tiden förlöpa utan werksamhet; de kunna werka och arbeta — fastän endast indirekt — genom (såsom det heter) att reda begreppen och göra allmänheten förtrolig med frägans fråndpunfkt. Majoriteten af Swenska Nationen synes wisserligen bemöda sig om framätskridandet i alla lofliga riftningar och tendencer; men allt tyckes blifwa bindradt och tillintet gjordt. Öwad fan orsaken härtill wara? År det någon kännbar våtryockning af det öfriga Eur ropas samhällskriser, fom wålla detta? Nej! — utwcclingen af de inte angelägenbeterna i Swerge har utan förhinder deraf fortgått med framgång. Om man ej genom Februs art:redalutiwnens följder blifwit särdeles Hår stondad i loppet på utwecklingsbanar; så fan man dock i Swerige anse sig såsom tryggad mot hwarje tillbakagåcende. Man will ite tillffrifwa samhällskriserna i Eurova någor orsak för det binder, fom i wärt land möta framåtskridandets och reformernas sak; wi bafwa orsakerna närmare; ty wi hafwa en farlig fiende i den ofruktbara pårtihätfeheten, fom, sjelf en följd af wåra Stånds: förhållanden motwerkar alla bemödanden till framskridande, der det skulle göra en rubbs ning i de särskilda klassernas privilegier; wid hwarje försöt till reform, som kunde rö: ra dessa privilegier, wore den öfriga fam hällsklassen säker om deras ogynnsamma sinnesstämning; och att de förre wid alla förs