ett givsaftryck af detta underbarn i Paris, oh har fått meta originalets historia ... Der år originalet! fade Djelteswärd med en graflik och slirrade på bilden, fom på en ans desyn. — Ri wäcker min uvymärksamdet på det högsta. For al del säg hwad det är! — Hör mig! hwiskade Hjelteswärd, lade fia hand på hang axel, och fia mun til hans öra: det är lifsfara att ega denna bild. — Lifsfara? — Ja, det är ett så sällsynt, ja så höast dyrbart sycke, att hwarje regering stulle könna fig pliktia att låta lönnmörda er, för att beröt: ma er denna klenod. Ja, hwarje konslaär, från hwad land fom helst, hwarje koaslkännare skall wara färdia att utföra detta brott af for sterlandskärlek, för att skaffa fina landsmän denna klenod. Ja, jag more nästan färdig sielf. Pjuteswärd säg med en ryslig blid på Friggs kommissarien. — Ri riktigt skrämmer mig, swarade denne, darrande, men wid alt hwad heligt år, säg mig försi namnet på den store mästaren, innan ni mördar mig! — gal jag dåre, fom ide förteg denna hems lighet, jag bade kuanat få köra denna klenod of er för råara tusen lumyna riksdoler och wunnit en dalf million derpä! (Fortsf)