rde kräfwa ett gen torde Heder pete wid bdefmwa: förkättringslusta r fig på granft: ripande i men: ateriela målbena fråga högsia fälle och förmås jpare granskniag; någon fommwet ds oidrörande här i stås rättigheten , få lärer det igt att förmena qvalificerad lig: utom den menfte . Tron är en n bog mången om yttre trång mognad. Bort tiftning för fris giösa eder poli: ider i ord eller in menskliga la: ch emedan dens ar till syfte att kada, få bör den gt, fom Fan ford twå sätten för ) uttryck af den en andra till dess äunaa lagens råt: a förhållanderna jra, kan således edgifwes att rege bördes förhållane tt detta refonne: ) ej gerna Fan således, att ett fer, ett annat igionens gebit. ar till ingenting får genom ord ätt framträda i ft; ban må bafs m den Werldölis fom röra jordi: aionen. Ty då a högre, andeliqa ar om ett tålige till alltings ure nande af detta gänge med Gud ihelgedom, och på hang altare, a, utan al nöåda jande, detta hems )aus tjenst, till ett handlina. Den wäl nalkas den itt wältaligheten som den, hreils Flan går att uts n och sitt Ädds ka i rebligiongfas nskilde individens år ingen positiv nda proklamerar sendet, ån deriges influera på hand: n i detta sednare moroliska före 3 nid något för: 9. Jnaen af de er, ehuru de dels läran om tran8: tga det gemens det allmänna er förnuftet, äro da mot den i mere sölagen. Och det un ej få tolereras ne måtte i trogs sadigdeten att få int, då det fjelft på egen hand afs diga insiater af kännedom om förhällanderna och förmåga af dessas jemförande sinsemelan eller med någon allmän måttstock i detta fall för det rätta. Toleransen år derföre en afrelis gionsfrihetens grundpelare, få wida det gäller dogmerna och myficrierna, men ej når det rå: rer brytandet af den naturliga, moraliska lagens bud, hwilka åter äro samhällslifwets grundwa: lar, och ej få af bwarken doam eller mysterium rubbas, emedan de aldrig firida emot något förs nuftigt uppfattande af Guds wäsende. Hwad lagen såsom regulator af de religiösa förhåbanderna derföre egentligen Har tig fin uppgift, är att tillse, det ett sädant vförnuftict uppfattande af Guds wäsende ej må göra fig gällande, hwarigenom någon af samhällslifwets furdamental:lagar rubbas, d. w. s. att ingen doam eller mysterium predikas, fom bar til följd af förakt eller åsidosättande af samwetslagens bud. SÅ hafwa mi åtminstone trott den bor: gerliga lagens förhållande wara till den Ycligids sa och sedolagen; han är den sedanares wärn mot hwarje anfall, det må komma från hwilket båd fom helst, äfwen från en migledd religiofis tet Den of of i Swerige antagna Lutberska läran innefattar, för att nu fe saken ifrån en uteslutande filosofisk synpunkt, ect få fullkomligt moraliskt ädelt och uprhöjdt uppfattnings sätt af Guds wäsende, att det, långt ifrån att ytte ra något menligt infliytande på sedelagen, twårts om år ett bufwudsakligt siöd för denna. Detta uppfattningfått är således af mår allmänna lag både ailadt och anbefaldt, hwarigenom dets samma också blifwit till hwad man folar hats: fyrfa konslitueradt, d. w. s. en sådan kyrka, fom den abmänna lagen och samfundsbegreppet tiberkänna alla garantier för sedelagens uppråtts hållande och) ett helsosamt inflytande på det al: månna handling8: och tånfefåttet i moraliskt och metborgeligt hänseende. Härigenom hafwa wi antydt wåra åsigter om religionsfriheten: att wi wilja förbjuda att tänka fritt i reliqionsämnen är en flyhög ga: lenskap å era sidan, men å den andra är det lika oförnuftigt, att wilja lemna det religiösa sättet att tala och Handla uran alla fontroler af den werldsliga lagen. Det är derigenom sådane förwillande religionssatser fom til cpems pel Mormonernos uppkomma, hwilka sså i slark opposition mot den almänna sedelagen. Och att skydda denna hafwa wi förut sagt mar ra en af dca borgerliga laaens hufwudsyften, dwarföre den också, till förekommande af dyli: ka utswäfningar på der religiösa området, måste tillerkännas en wiss rättiahet att kontrollera de kyrkllaa förhällanderno. Men då denna tils fon år swår — ja, nästan omöjlig — att utöfwa af lagens stiftare och handhafware i hwarje ensiaka fal, då dessas utredande af sekternas religtösa spetsfuadigheter endast får hwila på allmänt förnuftiaa qrunder och owilkorligt må: ste wäcka sylit och missnöje hos sekterister, fom fe allas saliohet för detta och det andra lifwet i artagandet af wissa lärobegrepp och wissa my sierier, för hwilkas bedömande kräfwas helt an: nat ån en lagstiftares eder domares, på en för: uuftia Mlurlkdniag uteslutande hwilande åsiat, få har i samdällen, inom hwilka den almänna ordaingen ännu ej blifwit underkastad yran af hwarandra undanträngande folkpartier, utan der lagen är ännu en helia och orubblig bokstaf, man ar sett säfrast att, til förkommande af fhismati: ffa söndriagar och spridandet of förwillande och förderfliga teliqtonsmeninaar, uppfhåla en als mån reliqionslära, efter hwilken alla andra bes dömas, för så widt de wilja uppträda i ordets eller handlingens offentlighet, och tillätas dessa endast i den mån, fom de med den almånt an: tagna, eller statskyrkans lärodogmer Öfwerens: stämma. Denna åtaärd å den allmänna lagens sida har från wisst häll blifwit och är klandrad. Man råyrkar religionsfrihet, men menar der med icke friheten att indwiduelt tro oh tärka hwad man behagar, utan friheten att sprida och til dogmatisk trogs och gerningslära i relta:äst affeende upphöja hwarje enstildt fått att se och uppfatta Guds wäsende och läran om det emiga. Men når man ou wet, hwillen omätlig makt öfwer menniskan ett til fanatisk uppfatt: nina drifmet reliaiän ÖnsdardAt (MUN I måns tredjedelen. — 27— 1— PVE ste et Me gen en grundsats, fom smickrar de menskliaa pass sionerna och urfäktar eber öfwerskyler förmibels ssirca och nedthstar samwetsfämman, få inses tydligen, hwart denna fribet fav leda, uten att tvi behöfwa åberopa of vå de faktisk a galcnfras perna i rcliqiös wäg, fom äro ifmarg i norra delen af den frandinewifta halfön, för uttalandet af wår förkasielsedom öfwer en reliaiös fris bet, fom får. aldeles emarcircrad från fams bäbslager, denna frihet må råyrkas af f. k. läsare eler af mormoner m. fl. —ck. (N. T.) Förklaring tilt Almanachan. April, i (Forts. fr. N-v 30.) April månad år wårens egentliga tid: fos len höjer fig med lifwande wärma, snön smälter allmänt undan, kälen går ur jorden, wattnen bryta sitt is-fängsel och träden börs ja wisa fina knoppar. Men ANyriks wädere lek är i allmänhet den mest ombytliga: de wackaste dagar afbrytas ide fällan at frö yra och en otreflig gall-bråft, hwilken i fednare tider synes bestämdt äterkomma bwarfe år. Denna Måft härrör sannolikt af fnöns och isens smältning i skogarne, vå insjöarne och kärren. Det luftdrag, fom då genom solens wärma uppkommer och genom stogarnes årliga uthuggning fått ett friare lepp, kännes såsom warande indrucket med bitande och genomträngande földpartif lar. Detta är ifonnerhet händelsen med prowinserna kring Målaren och de närmast norr om bem belägna landskapen. När isen i Bottnista wiken brustit och af nordostliga windar drifwes ned mot Geslebugten samt bopax sig der, bar man ingen wärma att förwånta förrän dessa ismassor hunnit smälta, bwilket understundom icke inträffar förrän långt fram i Junis. — På mennis stokroppen bar denna nyckfulla månad stark inwerkan genom sina hastiga ombyten i i flis matet hwilka isynnerhet förorsaka frossor och bröst-åkommor. Når den unga brodden skjuter friskarej ut jorden, trädet drifwer fina första ffott od ängarne kläda fig i fin första grönska, då stiger mången äldrig ned i graf wen — man fan antaga, att i ingen månad är dödligheten större än i bennar. — Lär ma och torfa under första och andra tredje delen af April båda temligen säkerkt, att kyla och regn blifwa rådande under fifta Klart och wackert wäder i denna månad inträffar: när wid fol-nedgåns gen skyarne synas liksom förgyllda oc förs swinnande sämt himlen är beströdd med a ljusa moln; när korparne flyga kraxande i stora flockar. — Regnwäder fan wäntas: om strängarne på instrumenter utan märts lig orsaf springa; om ffrin: och fFift:lock af träd, piulpet-lådor och dylikt swålla eller gå trögt; om berg, skogar och torn synas mera blå eller mörfå än wanligt. — Bläst etter storm från sydwest är att förmoda, om tals rika stjernskott med hwita strimmor efter fig falla från nämnde wäderstreck. — Klart mänsken i April säges skada de blifwande frukt-blommorna. — Ligger arod-rommen om wåren i djupt watten, så följer en torr och warm sommar; men ligger den inwid stranden efter på andra grunda ftällen, få blir sommaren regnig. — Torka i denna månad befordrar ingen god ärswext. Så heter det i bondpraktikan: April torr och ren År bonden till stort men, då deremot: uNard torr, April wår och Majus kall Fyller bondens hus oc lador all o Aprila-fnö i Är få god fom fåra-gö (färgödsel). (Forts.) Torg: och Hamnpriser t Stockholm: den 10 April. Hwemjöl, godt, 2: 8 a 2: 16, samre 1: 12 a 1: 44, Rågmjöl 1: 20, Kornm-öl 1. FAQ Jydlatigmiöl År 94 Åunde.