Norrländska Korrespondenten – 17 april 1852, sida 1

— Jag känaer ingen annan än den, fom du fidi år ffyldig, ban skall icke aataga dia borgen. . — Försök och helsa från mig. Just det att du på mitt råd wänder dig tl horom, skal stärka min kredit. Du fan säga honom att du annars fått penningar af mig, om jaa ide jusi nu hölle på dem, för att betala honomDu Fan ju gå på ect försök, fi får jag Höra hwad ban säaer. Blide lydde Hjelteswärd, lifwad of fin kärlek till Elar9. Hjelteswärd hoppades ingenting af Blides försöfz han wille blott sysselsästta honom borta, för act sjelf werka på egen band hemma i hnset. Han ilädde fig genast likasom han ämnat fig på for uppwaftalag, han fästade på sitt brök den fronska hedersleglonen, och Ipndaa de uyp til kriasfommissarien. Rär Pjoekteswärd iaträdde i Friggkommisjas riens salona, såg hon länast fram i fonden, ges pom de andra rummen, in det innersta den damla sorätten, jemte en uag fslicke, som han klappade under hafan, och fom tycktes nypmärk samt lyssna på aubbeas prat. oleltesrärd giorde något bulleri flickan, fom war tagen annan ån Scrafine, förfwann genom en bafwän, och krigskommissarien styndade emot Djelteswärd, med al den liflighet, haas ål der ännu tilät. (Kts.