Norrländska Korrespondenten – 17 april 1852, sida 1

— Rå hwad gjorde du? i — Gubben kom, Clara drog sjelf vå från: gen fil restexwassspegeln, aubben gaf henne fia manliga slänafyss, men måtte ha upytäckt mig, ty han twirflannade, såg upp med en föraraad mine, rusade ia i huf:t och har sedan def icke ajort fin manliga miödagspromenad, och Hådit fig inne på fina rum, utan att wottaqa någon annan ån Serasine. Jag fruktar, att denna forrådt honom Claras oskyldiga och nådtivnags na koketteri med honom, och mina ofta upvrepade visiter hos henne. Om några dagar fal hyran betalag; olyckliatwis har Clara inqa pen ningar, och ingen utsiat art få några tiHl betal: niagsdagen. Don måsle således beqwäma fig att kokettera ännu mera för den gamla narren, men fruftar tilika att detta ide stal lyckas denna gång. Han har i fin makt att wräka henne, fom det Heter och til på követ bebälla bennes dyrbara mobilier i pant för Hyran. Då blir toa alldeles ruinerad, och det, min mån, bara för min skull, utan att jag fan gå: ra någonting til heanes hjelp. — Du måne det! swarade Hjelteswärd, Fone da dig ut, och skaffa dig penningar, du skag få min borgen. — Af hwem skal jag låna peuningar? pwem har förtrorade för mig? — Du har ju nu hela uiscendet af en gentlaman, war bara frimodig och det fal Ipdag.