Norrländska Korrespondenten – 10 april 1852, sida 1

bel månad. Jag mile winaa rykte för min dygd, fom skulle behaga er och fånga er uppe märksamhet. Blide blef emedertid entrågnare för hwarje dag och gjorde lysande anbud, men förgäfwes. Stadiligen nalkades den första Maj, jag fid böra att ni skulle resa bort, kaaske för alltid. Jag kände mig i bögsla grad olyålig, och ni brydde er icke det miasta om mig, fafis ån nå ofta, i sälskap med Blide, befölte Blå porten. Så fom den första Maj, och affkedgs kalaset för er och edra kamrater. Uader det jag fom uppasserska måne synas glad och tåla alt skämt och gyckel, led jag förfärligt. Min enda tröst mar att uppfånga en och annan blid af er, men Der smärtade mig få mycket mera efteråt, då jag wisste att ni ide brydde er det minfia om mig. Straxt efter måltiden fick Blide tillfälle att träffa mig ensam några mir nuter i wärt lila rum på botten. DÅ under rättade han mig, att han hyrt juss de rum, som ni begagnat, och som ni följande dagen skule lemna. Dessa rum erbjöd Blide åt mig om jag för hans skull wille lemna Blå porten. Detta, att jag skulle få bo just i edra rum förtjufie mig genast, och utan att tänka på följderna deraf, gaf iag Blide mitt löfte att mottaga dem i följande wecka. Ri skule resa! jag skulle winna ert tycke. Straxt efter samtalet med Blide, medan jag änan gläntade på dörren til den lilla famumas