Norrländska Korrespondenten – 7 april 1852, sida 1

Hwems Finger. Af Kjellman Göransson. X. Det är godt att ha ett godt uppförande bakom ryggen. (Forts. fr. R:o 22.) Han tog hennes hand, såg in i hennes ögon med sia mäktiga, magnetiskt förtjusande blick, AHt henne att sätta fig i soffan jan: te sig. — Clara, fade han, med den ljufwaste ton i sin röst, har du kännt igen mig? Minns du wår tete a tete? Det är den andra. — Ack! ja herr baron, sade fru Wasser, och bennes tårar började att slrömma ånyo. Hon wille sliga upp, men han höl henne qwar. — Du gråter? owarföre gråter du? Wi hafwa ju ingenting att förebrå hvarandra? — Ack! nej, ni är den ädlaste man i merl: den! ni war min styddseagel, jag har er att tacka för alt. — Nå wäl, Clara, din yttre fålning tyckes antyda act du följe mitt råds skulle likwäl ditt bjerta ba förledt dig til någon swaghet? Har också du fallit?