Norrländska Korrespondenten – 7 april 1852, sida 1

Hjelteswärds milda ton och förtroligaå blid och fade: Jag förlorade tidigt mina föräldrar men lyckades att winna beskydd och uppfoftran af en klädsommerska, fru Öberg, hwilken födde fig och mig med sitt arbete. Hon fråmde lik wäl bort mig med fin myckna godhet, i fådet att göra mig til en allwarsam piga, fom was rit det rätta, sick jag bli ett slags mellanting. Hon slösade på mig med wackra kläder, lärde mig uprträda fom en dame, och gjorde mig stolt öfwer mitt utseende. Wäl fid jag lära mig fy kläder, men inga sådana göromål, hitt ka passa för en årlig piga När gummar dog, war jag aderton år, och ämnade försöke att efterträda henne hos kunderna. Men med aummans dagliga föredöme war också al Min flit förswunnen, hågeu lekte på nöjen. Jag försummade mitt arbete, förlorade kunderna och fom i nöd. Händelsewis gjorde jag bekantskar med en flicka, som tjenade på Blå porten, ock hon målade ea uppasserskas lif på detta NÅN säsom någontiag förträffligt. Jag låt förleda mig, antogs Ser för mitt wackra utseende oc omswärmades genast af en mängd lättsianige karlar. Den som likwäl mest behagade mig, war löjtaant Ölide. D Biidel urbran Hjeiteswärd förundrad, det har jag aldrig wetat. Det nämnde du icke för mig. War det nägot förtroligare förhållande m ellan et?