Norrländska Korrespondenten – 27 mars 1852, sida 3

och närma fig tid henne. Jag nckade i börs jar, men måte slutligeu gifwa wika. Jag får i förbindelse hos honom, ty han har hjelpt mig wid många tibfäben. Han war få enwis att han icke tilät mig att bistå Honom på ett förnuftigare fått, Kers! säger då säkert fru Wasser, jag kuade wäl förstå att den hyaaliga Petterssfon mar någonting bättre ån en fam: martjenare! — Fa, swarar jag, han är ins gen annan ån sjelfwa löjtnant Blide. Men frun skal få höra mer. Sedan min kära Bli: de gått hår och suckat och icke wågat lyfta Ör qonen rå frun, får han plötsligen detta infal. Om fru Wasser får weta, att jag år här för hennes skull, skall hon fe en dålig affgt deruti, hon skall tro att jag welat utspionera hennes jefnadssätt, hon skall inbila fig att jag mig: tänkt henne, och derför skall hon aldrig lyssaa tid min kärlek. J ett förtwifladt ögonblick, fru Wasser, då han aldeles misströstade att någonsin kunna winna er hand, hängde han fig. Så der ungefär, men mera utförligt, framflåls ler jag saken för fru Wasser, och anwänder all min lila förtjusningskonst. Sedan jag fier: grat hennes nyfikenhet och intresse för dia, kommer detta ordet hänad som ett åstslag öf wer henne, hon dånar, jag återställer henne till lif, hon smälter i tårar och utbrisler: och jag fom gerna hade bifallit hang önskan! Då tröstar jag henne dermed att jag i tid räddade