— Kors, jag skall tala om för fru Wasser, att du ämnat hänga dig! — Min Gud! Rudolf! är du galen? Den dumheten skulle ju alldeles nedsätta mig i hen: nes ögon. — Ha! hwad du anser som hinder, skall just befordra din sak. Just din korta kammartjjenst, jusi ditt hängningsförsök, fal lägga lilla fru Wasser i dina armar. — Det begriper jag icke. — Fp! det der skau jag ställa til. Jag säger helt simpelt få hår åt henne: Det år oc begripligt Huru kärleken kan göra en menniska till en tok, och det är besynnerligt att ju mera werkligt får en karl år, ju befänadare bår han fig åt att winna ändamålet. Min mån, löjtnant Blide, berättade mig för en tid sedan, att han war alldeles förtwifladt kär i er, just er, lila fru Wasser! Fru Wasser blir naturligt: wis eldröd om kinderna, och få förlägen, att hon icke kan swara mig ett ord. Hon har ej heller hört talas om någon löjtnant Blide. Löjtnant Blide, fortfar jag, år en utmärkt He: derlig karl, men oerfaren i konsten att förleda qwianor — (det år en oerfarenhet, fom år högst angenäm för dem, begriper du?) — der: före hade han hittat på en besynnerlig utwäg. Hwad tycker frun? han öfwertalade mig att hyra rum just hår hos frun, för att han deri: genom skulle få tillfälle att lära känna frun,