Norrländska Korrespondenten – 27 mars 1852, sida 1

swärds jerahand höll honom fast mot fakes uqnen. OM Nu är det försent säger jag, tag bort fnaran från halsen, du har händerna lediga. — ååt mig dö, bäste Hjelteswärd. — Din tok, hwartill skulle det gagna dig att dö? — Lifwet har för mig förlorat allt wärde Jag will dö. — Du skall få dö, om du wil, men ide i min kammare. — Bästa Hjelteswärd. — Tag bort snaran genasl annars ropar jag opp folk och wisar dem hwilken löjlia fir gur du gör här. Will du sedan dö, få skall du få låna mina pistoler, och gå ut på Solnas stogen, och stjut dig der fom en karl, och häng dig icke som om du wore en skurk. — Nej, nu år jag beredd, skrek Blide, ajorde plötsligen en förewiflad ansträngning, Iyckades att mot den hala kakeluanen glida undan Hleltefwärds hand, och slängde benen i det fria få ott fnaran slyfnade och drog til om halsen. Mea iycklig:wis lösrycktes spjellet af hans tyngd, kakeluanen gick twert af kring kransen, och öfwerhöljd af grus och tegelstenar, ramlade Slide ned rå golfwet afdånad. Hiclieswärd lossade gexafi snaran och förför: te att återfala honom till lif, det lyckades inom kort.