Norrländska Korrespondenten – 24 mars 1852, sida 3

OM wären Pom och hoppet fatt grönt på hwart strå Och solen gaf sitt lius oh gaf fin wärma, Och milda skurar follo fråu molnen, de blå: Nog waxer, hwad Herren will beskarma. Men sommaren kom — då gaf roten ej must, Od höften fom — då rörde den falla nordans pust Wid aren — då sjonk dess hopp förbleknadt.