Norrländska Korrespondenten – 20 mars 1852, sida 1

af hang bedragna och afledna älskarinnor plåtss ligt uppenbarat sig för honom i andeskepnad. Han darrade häftigt, men hans förskräckta mi ue förwandlades snart till behagsjukt leende då han i den inkommande igenkände sin förtjusaude hyresgäst fru Wasser. — Wälkommen, tusenfallt wälkommen, lilla englanåd! läspade han; såg ni huru öfwerraskad jag blef då ni nalkades? War så altfför gras ciös och sitt. Den här ssolea, war få gods det är densamma hwarpå altid Ludwig den 14:de fatt, då ban låt operera sina liktornar. Ack hwad ni är förtjusande, lila fru Wasser, met ert dara Hår! owilka gudomliga lockar! Det låg en skymt af wemod öfwer fru Wass sers annars få spelande Ögon, ögonlocken woro blygsamt nedfällda, och läpparna nästan dars rade. — Frukta ingenting sköna fru, war Skrevs tygad att jag respckterar dameraas blyasamhet — Herr krigskommissaricl fade fru Wasser med någon twekan. — Adl säg ut det lyckliga ordet. Ni Har inga penningar? Ni bryr ev icke längre om att betala hyran, skrek gubben och fattade ben: neg lila hand och darrade af oro. , — Derr krigskommissarie! suckade fru Wass ser och slog opp siaa stora wackra ögon med en swärmisk blick. — Won Deeu, utbrasi gubben, satte Handen