Norrländska Korrespondenten – 17 mars 1852, sida 2

icke skall ha en son. Skulle jag haft en son, hade jag welat hafwa honom som Hjelteswärd. En gammal rikskurtisör. Tre trappor upp i samma hus, der Hiltes swärd innehade första wåningen, war en fil of rum hwilkas wäggar woro fulsatta med olje målningar i lysande förgyllda ramar af ala möjliga fasoner. Det innersta rummet mar aldeles tapetseradt med fruntimmers-portråtter. För öfrigt pryddes det af så kallade antika möbler, högkarmade stolar med wridaa fötter, ett skåp med utsökt bildsaideri, ett bord fullt med kuriösa snäckor, chinesiska figurer, underliga fos rallsormer och dylikt. J fönstret stod en fiatuett af marmor, en amor kanhända temmelis gen mål hugaen, men skadad, utan fingrar och utan näsa. Framför cv Kor (vegel, hwars glad aaf en liflia rosenfärg åt den fom betraktade fig deri, kråmade fig en liten fmårt karlfigur, som på ryggen, ätmiastone då han war stilla Hade eu ung mans utscende. Ett yfwigt hår betäckte nacken, den swarta, ytterst moderana fracken, förrådde en man, fom följde med fin tid, men olyckligtwis bar anfigtet spår af mycs ket mera ån ett halft sekel. J ena, wäl gantes rade handen höll han en hatt, hwars saöhwita foderrem wisade att egaren aldrig haft den på sitt hufwud, dea andra handea lyfte han i en