Norrländska Korrespondenten – 17 mars 1852, sida 1

medel, då riskerar jag mindre. Nå, för att tjena baron, tilladde han högt, rewersen på 3,500. — Rej, inte mera än 3000, annars bryr jag icke mig om alltsammans. — Rå, få för det; gå för en gång. War god och skrif. Jag tar wäl igen skadan frams deles tänkte Han. — Har herru penaarna på fig? — Nej, men jag skall skaffa dem til i mor: gon bittida. — J morgon afton om ni behagar, jag tar ide emot på morgnarnar, och då år det tids nog att skrifwa rewersen, ty om ni ice håndel: sewis kan skaffa penningar, få fick jag ju göra mig beswär förgäfwes. — Det war en fan att wara beqwäm tånfs: te mannen. Det år af idel lättja fom han icke skaffar sia penninga på annat hål. En annan gång skall han få betala beswäret. Mannen tog afsked, men fom tilbafa om en qwart derefter. Fjelteswärds liknöjdhet has de ojort Honom ifria, Han fruktade att förlora hela affären, återwände derföre med penningar och fick rewersen. Rär han aflägsnat fia, sån Hjelteswärd på sia mån mod fit wanliga småleende. DOÖ Mraniskoraa äro narrar! utbrast han. Ö Och såsom sådane måsle man ju då bchandla dem.