Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1852, sida 3

Blide lydde ändtligen, och återkom eftere siund med det begärda. Den tafatte Blide bl högst förwånad, då han såg huru Hjelteswär fom kastat af fig. pelsen, med en arbetares i mer och skicklighet fejade den gamla kassakista olt hon inom kort säck ett helt friskt och, fi att tala med Hjeltefwärd, flitigt begagna utfeende. — Jag tror du lärt dig allehanda Hand werk utrikes, min fåra baron. — Bhnej! men alt hwad en menniska gjof förut, kan en annan göra efter, om man blo will. Nu är den färdig, öppna den! — Ad! suckade Blide, i det han upplät den, hon är tom! Se der, återstoden af mit föräldrars under många år sammansparda fö mögenhet. Så rysligt, att af alt, fom de förwarats, ega endast saknaden. — Etrunt i saknaden och hoppas blot Se få, nu är ljuset utbrunnit, wi smyga e nu ner i portaången både med kofferten oc kassakistan, den ena först och den andra sedan. — Jag fruktar att jag ide förstår mig I att bära, det har jag aldrig försökt. Ett sin pelt göra. — Hugg i bara, få här. MÅ bättre ta nu går det. Man kan allt hwad man tvi Allt arbete til eget eller andras bäsla är ju heder. Raska tag, du arbetar ju på att ur rätta min framtid. (Foris.)