— Ea riksdaler och trettiosex skilling. — Ha, ha, Hal — Du skrattar åt eländet. Hwart i all werlden skad detta taga wägen? Wi komma på gäldslugan, eter kanske i wärre fänaelse för bedrägeri. J morgon kommer ju hyrkusken och skall ha betalt; till wärden på Ensia skall du skicka penningar också. Och hwad ska wi äta? Jag fruktar att jag icke får mera ån 20 rifds daler för alt det öfriga af min mors Fläder. — Wet du hwad, Hjalmar, du får lof att raka bort dina fora mustascher och det granna skägget; de misskläda dig. — På hwad sätt? Du har ju sjelf ett brillant skägg. — De sså i för stor kontrast med förffråcs kelsen och förlåaenheten i dina ögor. Almwar: samt, du bör låta raka bort det der, få blir du icke igenkänd af dina förra bekanta, och du kan spela din rol med större framgång. — Du har rått, jag spelar en rol, en förs bannadt kinkig rol, en kammartjenare hos en herre utan pengar. — Bahi du tänker då aldrig på annat än den sirunten. En fak år angelägen att hjelpa, det fer besynnerligt ut, att jag kommer refans de och icke har några saker med mig. Tag derföre och låt ett par främmande karlar bära hit din mammas stora koffert. Den ser bastant