stönhet, att någorlunda hyggliga kläder synas dyrbara på en fådau figur fom Hjelteswärds, når de bäras mål; ett skyake, draperar fig lätt tid en en kejsartoga på en Almlöf. — Hjelte: swärd steg ur wagnen, bewärdigade lakejerna med en nådig nick, och sin nye kammartjenare med ett fint småleeende, som denne wäl förstod, li som de andra tolkade på helt annat tt. Baronen tog fin wåning i besittning afffes dade betjenterna med den förklaring att han ingenting widare befallte för aftonen, och fång: de fig inne med fin kammartjenare. Hjelteswärd afpelsade sia hastigt, antände en cigarr, gick in i ett litet komfortabelt Fabi: nett med sidentapeter, kastade fig wårdslöst i divanen och pröfwade cigarren, men kastade den föraktliat ifrån fia och fade: — Gå usla tigarrer röker jag aldrig mer. J morgon skall du skaffa mig de bästa fom finnas. Man skulle misstänka mig för dåliga affärer om lukten af en sådan cigarr förpestade mina rum. Rå hwad tycker du om min nya wåning? — Ack! den är förträfflig, men hyran måsfe en gång betalas. — Ja mifsst, och hyran betalas förut i Stockholm, när man tänker bo en längre tid. Jag betalar den i morgon. Apropos, hur slor är wår kassa?