Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1852, sida 1

Hwems Finger. Å Kjellman Göransson. V. Den förnäma gästen. (Forts. fr. N:o 19.) — Min Sud, få enfaldigt du frågar; bes griper du ide, att det skall wara en riktig cr tra förnäm herre, fom först och främst behåller rum hos mig, fom erkänd att wara den dyraste i fladen, för det andra gör det genom fame martjenare, för det tredje med uttrycklig til: sägelse att icke spara på någon enda koslnad emedan han betalar allt, utan att pruta, och för det fjerde ännu en sak, fom jag behåller för mig sjelf. — Ack, hvad då? frågade flickan, med hög: fia nyfifenhet, och släppte tyget ur fina händer så att hela uppfäflniagen gick förlorad. — Din satans slarfplisa! ljöd i ögonblicket den wackra fruns rök, med en gällhet och en siyrka, fom man skulle tro omöjlig hos en få liken tid utfeende späd warelse, med få wälbildade och purpurröda läppar. År det der tocken, för det jag nedlåter mig att upplyfta dig till mitt förtroende?