Norrländska Korrespondenten – 28 februari 1852, sida 1

motgångar, alltsedaa ditt äfwentyr, så har jag också beständigt, efter en wijss händelse, som jag sedan skall berätta, haft en märkwärdig framgång i alla företag. — San det kallas framgång att lida feppss brott, och komma utfattig i landr — Jo, bivar och en modig och klok man skule ansett det fom framgång; andra skule begagnat sia af en så lysande olycka, för alt wäcka medlidande, men jag handlar på annat fått. Hade jag ide ajort detta skepysbrott, få hade jag bemkommit helt simpelt fom afskedad fransk militär, utan tilgångar, men just genom min lyckliga olycka, genom mötet med dig, ge: nom din moders dödsfall, genom ditt medtagande af hennes kläder ... du fer att alt famman: tråffar tid min fördel ... få fan jag i Stod: bolm upptråda på ett owanligt sält, och göra min lycka. — Du har en egen konst att anse allt för lyckligt — Alla händelser i lifwet äro lyckliga, blott man förstår att begagna dem. Lyckan danfar ikrina of ifrån wagaan till grafwen, och det år mårt eget fel, om wi ide hålla henne qwar. — Du måtte ha fätt ett solsliag i hufwudet dernere I hettaa, fy du förcfaller mig icke rått Hof. — Du smickrar mia, min fåra Fjalmar Blide. Den högsta wisheten förefaller wanliga meaniskor såsom galenskap. Jag spaes dig en