Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1852, sida 1

na slöfwel. Mitt namn trampadt i stoftet of en sädan karll Jag säg nu tydligen att detta nattir war utan wärde, och min Fredit för als tid förlorad! Jag beflåt då att flå ala lånes affärer ur bågen och föla att bli inspektor på någon större jandtegendom. — Altid begår du ett bättre, ett sörre, och har ändå intet hopp. Men hwarför gick du ide til en skräddare, och låt göra dig en eles gant garderob? -— ae försökte hos en storskräddare, att få en frack på kredit ... han bade förut arbes tat åt mig för flera tusen riksdaler, och fått betalt ... han wände mig föraktligt ryggen, och mumlade: jag ger aldrig kredit. Jog hade dock framställt för honom Hela min nödslällda belägenhet. — Gå dumt! i i — Nu ämnar jag fålja mia mots Håders på penningakna fan jag sedan lefwa med fpårs sambet eh månad, oc) derunder föra mig någon passande tjenst. ö — Passande? Ewiga offet för din egen granntyckthet. de tycker att allt nu kunde pafa för dig. Men mar lugn, jag skall Hjelpa — Du hat således tilgångar? — Jcke en siyfwer mera än mitt fyråtios francsslycke, fom jag ice wil wexla; för öfrigt fom du fer, inga ardra lläder åa din mam