Norrländska Korrespondenten – 14 februari 1852, sida 1

— Kors, om patron lefwat, han fule ha mans blifwit entsåct i detta, han war en licb: haber af romantische abendteacr. De begge fordne löjtnanterne irfördes i den lila kammaren en frisk brasa upptändes och de woro ensamma medan maten tillagades. — Här ska wi ha trefligt, broder Hjalmar, fade Pjelteswärd, fom bibehöl all fin gamla förtrolighet med den fordna regement8:famraten, men Blide kuade icke få lätt igenfinna den bro: gerliga tonen, utan war något tillakadragen; han war för mycket slaf af det yttre, af förs men, och hade swårt att identifiera den illa uts slyrde wandraren, med den förr så lysande måns nen, ehuru han fullkomligt igenkände och ers kände honom. — Dea fom ändå Hade fig ett bad! utbrast Djelteswärd. Jag simmade mål ect dugtiat siycke hår om natten, men jag fan juft icke päslå att nyttan af badet i afseende på renligs bet fortfar. Hur tusan skall man få fig ett bad? Men regnet fortfar, — han Öppnade fönstret — få präktigt; hår siär en rattens tunna, fom fyles of en takrännas ymniga flös De, det år mörkt ute, ingen fer mia, fort, Hår skall badas! man måsle begagna ata tilfålen här i werlden att hälla fig ren! J en huj kastade han af fig den simyla drågs fen, hoppade nt genom fönstret, och inkom ef: ter några ögoablick drypande of wattnet; han