Norrländska Korrespondenten – 14 februari 1852, sida 1

Hwems Finger. Af Kjelllman Göransson. — — II. Ett oförmodadt återseende. (Forts. fr. Nio 11.) — Fruktar herra att inte få betalt fanhänba? fade Hjeltefwård småleende, tog upp ur fifan ett tunat guldmynt, och kastade det på bordet. Wexla mig den hår! Wärden såg vå myntet och utbrast: 40 francs! få schtmre goldmyatze brukas ide hår i lande! — Nå, jag kommer också direkte utifrån; att säga fula sanningea, få har jag förlist på fuften, men räddat mig genom simmande, jag låg och sof i fajutan, och hann ej få på mig mina egna kläder, utan ref åt mig i haflighe: fen en matrosklädnina; lyckliatwis Had: jag mi: na penningar och papper fasibundna i mitt bälte, når jag låg. Det lyde få mycken trowärdiahet i hang Önon ach aalete, att wärden fann fig öfwertygad, återlemaade honom guldmyntet, som Hjelteswärd wårdslöst stoppade in i medjebandet medaa wärden öppnade dörren till ett litet warmt och putsadt rum.