en utmärkelse, hade ännu aldrig känt någon motaäng, och blef nu derföre alldeles tilintetgjord af tanken på följderna af fin ofrimwiliga förseelse. Han, sjelf officer, hade öffrerfallit och fulslagit post och korporal, och i waktrummet os fredat tjensigöraude underofficer, för öfrigt warit öfwerlastad af starka drycker, och slagits på öppen wäg. Wanärande afsked, fästning kanhända, föres swäfwade hans upprörda inbillning. Ordren ankom, den fanns i en liten biljett från majoren, få lydande: Herr löjtnant! Dels sjelf i går wittne, dels genom Fonis mendants expeditionen underrättad om hr under: löjtaantens majäfwentyr, fan jag icke numera, ehuru med största ledsuad, göra något annat til löjtaantens förmån, ån att råda löjtnanten att innan morgondagen klockan tolf ingifwa fitt af: sked, då jag, endast i sädant fal, ikall förefoms ma widare följder af gårdagens handlingssätt, samt utwerka ett afsked enligt löjtnantens föregående tjenslenit. Förblifwer oc s. w. — Afskedad! ac! utbrast Blide, och jag fom hade få lysande förhoppningar! Hwad skal min mor säga? Owad stola alla kamraterna säga? Jag, mönstret för en officer, afskedad för — — — Iscchl jag wil ide tänka på saken!