Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1852, sida 1

Hwernas Finger, af Kjellman Göranssou. —— Faran af tapperhet i fred. (Forts. fr. föreg. N:r) — Dmad tusan är det för spektakel derborta? Hål kust! Hår år wärre folkträngsel än nyss. Slagsmål, major, scenen bli ommerlan: de, nyss war det dans! Och fer jag rått, få år er Blide hjelten derborta. Wagnen stannade, begge berrarne lutade fig på hwar fin sida öfwer wagnsdörrane för att betrakta det lifliga skådespelet. För att förklara uppträdet, måste wi gå nås got tilbaka i händelsernas tidsföljd. Blå vorten i Stockholm, är som Qwardrant Bleu i Paris: man behöfwer blott säga en bes stäld middag på Blå porten, få har man siraxt i förestälninaen riktigt klingande middag med det läckraste det närwarande kan erbjuda i mat: måg, och det bästa fom förflutna år funna ers bjuda i drufsaft. Man åter icke, man njuter, man dricker icke, man inspireras. Löjtnant Blide undwek annars allt deltagan: de i kamraters glada gillen, då för tiden nås