Ett affigtkommet Lejons bctradtelser. Fast rocken bara trasor är, Man må likwäl besinna: Att far miu war — millienär Och mor min — förd grefwinna. Wid Skeppsbron i ett stätligt bus Min lefnadsmorgon randats. Jag wärte upp i sus och dus. Och hofwets luft jag andats. Ett lojon, war jag på Norrbro, En hjelte vå maskraden, En Rrikollist wid Bellmans-rsI, En kurtisör i staden. Af Overan på sätt och wis Mitt frönhets-finne närdes. Jag brann få warm för hwar aktris. Att kassan mest förtärdes. Jag gjorde resor widt omkring, Jag drog min lilla spader. Hwad har jag wunnit? — ingenting! sin tappat? — Milde Fader! Af björnar jägtad hit och dit, Att slippa undan, war det, i Jag wärfning tog ach bar min plit Wid Kongl. Andra Gardet. Nu wankar jag en usel hamn, Bland lifwets stötestubbar. Mitt guld år slut och glömdt mitt namne Jag hör till — Yrinsens Gubbar. (Marom.) An HE —