Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1852, sida 1

O, lär oss troget hålla dina bud! Du pröfwar hjertan — lär oss rätt att pröfwa. Förföriskt klingar nya sångens ljud — — — ÅÄr den af dig? fom blott Fan kärlek öfwa! — Den fången fjunger om en annan gud, Som heter — jaget, klädt i menskoskrud. Den fången wet ej af förskoning — blod Den will, och blodröd är dess dystra fana. Den är ej utaf dig! — Du hade mod Wet stiaa neder från din stljernebana; Att hänae, dö för menniskan, för mig — — Nejl Odens frihetssång år ej af dig. Gif tålamod åt dem, fom lida hår; Sif kraft att kämpa, hjerta tid att bedja; Gif bröd åt nödens wilja den fom bår Den gylne nyckelen till nödens kedja. Gif bröder broderhjertan! lys din frid Och lycka öfwer all rättskaffens id! Se nådigt til ditt Swenska folk fom Når Förtröstande på dig och fer på striden, Som med sia mordbrands:facla sakta går Och smygande, att plötsligt härja friden. Aflägsne Du ifrån wårt gamla land All ofrid herre med din högra hand. Sud skydde Kungen! Kronan fom han bår, Gaf du, o Gud! och wishet åt Hand finne;