Norrländska Korrespondenten – 28 januari 1852, sida 1

Ett Barns Tår En entrezaktsberättelse of —d, (Forts. fr. föreg. N:r.) När jagl ankom till Götheborg ech tog mitt logis på Göta källare, dröjde der ej länge ins nan doktorn iafann fig. Som jag ej swarat på hang begäraa om penningar, hade han sin naivitet sagt för fig sjelf: FHan formmer, och wäntat mig dag ifrån dag. Det goda hjertot är få danadt, det tänker adtid det bästo. De ord med hwilka han helsade mig noro dessa: Ri har ej förlorat någon tid, min herre. Ni har förutsett att dröjsmål skulle wara det: samma fom cn dödsdom. Sud fal belöna er för denna goda handling. Detta loftal före fom mig såsom en bitter ironi, men jag hade ej mod att sägo, det jaa ej förtjente det. Hmils fen menniska bar mål kunnat motstå begäret ott höra fia berömmas — pwilken åsna har wäl nägonsin wägrat att passera för ett lejon. Mu första visit, fom jag cljest ärnat af: lägga hos min mecenat, som enligt hwad ett bref upelyst mig om, war att träffa i sitt magnifika palats på stora Hamnaatan, egnades derföre min swägerska. Hon bodde dock ej i siaden, hwarföre det blef nodwändigt att staffa of åkdon. Under wäntan härpå war jag flera gånger pä wägen att slå hela visiten ur hågen uppskjuta den! tid cn annan dag ech bortwisa