Norrländska Korrespondenten – 24 januari 1852, sida 1

märkt act qnistor från bang tobakspipa dade bränut oräkneliga hål på en hwit pbehadlsduk som han wanligtwis hade bunden om balsen, då han jagade på isbergenri den ewiga In02 regionen. Hon flifade honom derför en läng yllehalsdduk med wida mattor och lade emellan öfvers och underdelen en tjock wadd af bom ulskrut. Ehuru apothekaren hade lemnat henne boms udskrutet, då han ide war stånd att neka henne någonting, war han längt ifrån att funs na ana hennes dystra förehafwande. Denna på detta sätt till en helfwetesmachin förfårdi: gade ylehallsduk blef under många ömma fmets ningar gifwea till älskaren, med begäran att fom suvenir få den gamla stället. En låag tid mar ödet gynsamt mot Carl, men en afton fom han icke tillbaka til fin bo: stad. Påföljande dagen spridde fig hang bis kymrade föraldrar och wänner i bergstrakterna, der de efter flere timmars sökande slutligen fuano den förlorade; men ack! liflös och bee täckt med förskräckliga brännsår. Talrika ssär rundt omkring liket utwisade, att döden följt längsamt, och att den arme Carl i den widsträckta ödemarken hjelplöst sökt mwårna fig mot den qwalfullaste död. SÅ snart Adelaide Zwertzi erfor att hon fullständigt blifwit Hime nad, uppfor hun med ett förfärligt skrik, ån: gern bet sig med okuslig makt in i hennes