Norrländska Korrespondenten – 17 januari 1852, sida 1

riksdeler år få aod fom en minnen. — Att de ogifta äro fåfänge är mera förlåtligt och em följd af deras år och beftertånffambhet. — De wilja behaga och hoppas art det utländska frims ret skal ådraga dem ynglingarnas fårligakblics far — tron mig barn, fom år gammal och erfarct; jnst härmed förfelen j ert ändamäl — acssarne börja blifwa förståndigare ån få och hafwa hwistat mig i örat, att ej år wärdt med dessa flickor, som utbreda sin prakt likt Påfågeln och lysa med lånta fjädrar: Waren siitige och snälle, och då ert wal skall göras tagen ej den kavaljeren, fom prnnkar med fjös stumspipa, cigarr, fickur, srusdosa, för silfrade knaprpar i rocken, blanklädersstoflor, spanskt rör och andra Herrewulniraer utan den tarfweligt klädde, då skolen j hlifwa lycklige, utkomsten och sämjan finnas, Barnen bli wäl uppfofiras de ech bafwa efter eder att wänta något arf och i skolen åt drf: granne, rare, då de woro ogifte, Fun na bewisa barmhertighet ech gifwa allmofor. Qwinreri Flickor! skola wi blifwa sälle och äfnen J, få Hlåden er med hemmagjordt, äten tarsliat, akten Kyfwern och alla skola må wäl. — Föresyn ger er Maja Swensdotter fom i dag hedras — tråd fram adtningswärda fiicka, ott ur min hand emottaga en belöning din Koaung dig gifwit för din förtjenst — Fortfar att wara hans och aktning wärdig en fortfarans de lycka kröne säds din dygd. Hår år :0 rdr bko.