Norrländska Korrespondenten – 17 januari 1852, sida 1

wu mäl lagad och sayga. — Uader mina buss förhör och mid edra Gillen har jag hos många hwilat öfwer natten på goda fläder och utan fara. Mine aktningewärda Danne:Owinnor! det ges en eller annan dålig husmoder ibland of, och det faller straxt i ögat. Äro barn och man dåligt födde och eländigt klädde, få ger det straxt misstanka. Beklaqom dem! få de til att lära så låt of lära dem att smutsen år skamlig och fradlia för helsan — att carflia föda, fom wäl lagas, blir mera närande — att det är orätt så gripa till om hösten sitt sofwel och får, att brisi om må: rea och sommaren — att sparsamhet kan att för wäl förenas med wällefaad — att mycket år snart Öde men litet warar långe om det blir wäl skött — att det bewisar oa klen ute räkning wara bhöft:rif och wår fattig. Att i werkstälen detta, synes deraf, att wi Gudskelof (j hafwa hungersnöd; utan behofwet och något til wällefnad finnes nästan I alla hus. Sör att ej gifwa er en åra, fom er ej til kom nödaades jag tillsiå, att j fkämmen ut er med utländsk dum prydnad i kläder, och fwars före gören j gifta medborgarinnor det? fun: nen ej wilja behaga flere än edra mån, och de tycka mest om eder, då j åren granne och saygge i hemmagjorda kläder, fom ingenting kosta. — De stackars Gubbarna behöfwa få wäl peaningarna till annat och hwarje besparad