Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1852, sida 1

Socken Skräddaren. (Ur Pelle Driftig.) All sedan fynden kom i werlden och wår modesti icke fann tillräckligt att dolja sig blott med sikonalöf, har det lofliga skräddare-embetet spelat ea betydande rol i menstlighetens stora drama. Hisoricn hor att förtälja om firåddare, som sjtt i spetsen för mäktiga siaters sty relse och änau i dag och i wärt land år skräd. darewerksladen känd fom en flagg kludb för pos litista kannstöperier. Men mef ingriper dock skräddaren i den enskildes ckonomi, hwad garde: råben angår. poo år den fom ide haft eller har någon skräddareskuld från cjoncå på Norrbro til dagakarlen i fin blus, från solens broder, kejsaren i China, til nattens anförwandt gatstrykarn i Möaslerås? Sannt år, att den bästa rock är den betalda rocken, ... få tänka likwäl icke alla, utan i fået: fom man år klädd, få blir man Hiddr derföre tar man på kredit och lagsökes (tacka Sud, ett man ide bysättes!) och får vigilera och Frångla och bräka — det år skugasidan af wäre beroende af skräddaren. Slär man fig deremot ner på landet, undwikes alt detta obe: hag, om man anlitar sockneskräddaren; han ger nemligen intet betalningsuppftof och är på För vet i fina pretentioner den billigaste inom hela skrået.