Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1852, sida 1

kande i sänghalmea; men näsla dag begynner med arbete och slutar med samma lekar. Socka sträddaren har i dubbelt hänseende mänga och goda förtjensler. Doc har man anmärkt om mäsler Knip, att han låter en nänta bra länge, dit han någongång lofwat fig. Han har få fasligt med beställningar och till ingen wil han säga nej Bud wet hur jeg fall hinna med allting! syckar han på kyrkowahen, der han sinndom allwarligen pås minnes om ett gammalt löfte. Det år just om honom man säger: Måne daa, Tisdag kommer jag; Onsdag, Thorsdag wissl, Fredag Lördag oldrasist; kommer jag inte då, få kommer jag inte denna mweckan, Redan hade nämnde manssonen profwat fia brudgzumsdrägt och befunnit densamma precis lagom; kritändarne togo fig få gentilt mellan de blanfa mtssingsknapparne och sömmarna lycktes rigtigt ha wext ihop. Mäster Kniv packade in synåfar och wax och sax, pressjernet dinglade öfwer den yngsda lärlingens skuldra och den långa betsade alnfäppen Hål mäsiaren sjelf i wensira handen, medan han räckte den högra till farwäl åt wärden i huset. Den wackra Anna fed på tict-ut i kökdörren och mor sjelf höll på insätta! stäpet bränwinsffaskan hivars ur lila färdknäppen nyss blifwit iskänkt — Nå, wälkommen till oss i morgon sade