Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1852, sida 1

Lätom of nu, för ro skull, titta in i det rödfärgade twåwåniugshuset derborta i bondbyn, som wi wilja fala Brätåkra, och wårt öga Ifall mötas af en grupp skräddare kring ett bord. Främst sicter sockneskräddaren, den saabbsagrade mäsier Knip, bredwid honom hussaren Klinaa, dernäst skräddaredrängen Blomqni!, få fitta lärlingarne Johannes och Lasse, af hwilka den sedaare endaff fan sprätta upp, fy presswantar och se efter jernet. Mäslaren har skurit til en brudgumsklädning af arönt klädesberedt wadmal, hwaraf han sedan åt sina medarbetare utdelat slycken, att frarfs was och pressas och träcklas och sömmas. Det war en warm sommardag. Swetten lackar Membetsmånnens! utför pannan, ty man har brådrom; nåmndemansfonen här i huset skall få brudgum om Söndag och til def måste naturligtwis de aya kläderna wara färdiga. Men når solen aått i skog och qwällen fyr: mer, då skjutas kullerstolarna från bordet och man swänger om i det gröna, eller flår man trid, eller hepyar man bock, eder leker man fia paret utt, eller tar man liftas, få det kaakar i ryggraden — endass ide mäster Knip, han står i källarswalan och talar med Anna, nämndemannens wackra dotter, allt om sin trogna kärlef, och få får han fig en uppfris skande kyss ... och det blir natt och ett fars