— En öfpwerste wid ett kavalleriregemente flagade med sjelfberöm öfwer bristande tjens siemt hos fina officrrare, och att han nöådgas des sjelf sköa ala regementets göromål. Jag är, yttrade han, min egen ryttmästare, löjtnant, qwartermästarr...... Och äfwen er egen trumpetare, sade den dam för hwilken han utgjutit sig. — Wid en predikan greto ala åhörarne på en enda når. DÅ man frågade honom huru han kunnat förblifwa få Fall; swarade han: ,jag bör ej til denna förfamlingen.