Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1852, sida 2

Ai —4e:::: til att H. K. Ö. ännu war swaa och lidande efter fia sjukdom, skule afstanna, hwilket eljest war och en fom får den lyckan art njuta den: ne snillrike mans sälskap eller nalkas dess pers son, wisst icke behöfwer frukta, och således fram: nällde jag såsom konversationsämne berättelsen om ofwanbeskrifne (yn. PH. K. H. afhörde mig med uppmärksamhet och når jag slutat, reflakterade Han en stund, fnäppte derefter ihop händerna, och yttrade föl: laade märkliga ord: ma fon je craias que votre prophetie sera acoccomplie, Car Phorison politique aussi bien que moral em si rempli de matieres eombustibles, quvn a toute raisoa D? prevoir une lutte terrible, suivie de grandes calamites et de longues souffrances. ) Emellertid fortskyndade tiden med snabba wiaqar fin manliga hasfiga flygt, och snart be: funao wi oss inne på det märkwärdiga året 1813. pwar och en Fan lätt föreställa fig min för: wåning jag i slaatninaen wid Lripzig, den 18 Oktober 1813, den jag i egenskap af Adjutant ) J sanaing, jag fruktar, att er dröm går i fullbordan; ty såwäl den politiska font mos raliska horizoaten äro få upyfyllda af brännbara ämnen, att man har allt skäl att förutspå en förfärlia strid, af stora olyckor och långwariga lidanden.