Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1852, sida 1

åtsiliga fålen, rundt Omkring mig, på det nidslräckta fältet, briinno med hemska lågor fles re byar; och de talrika menniskomassoraa rörde fig oroligt och bestörte om hwarandra, såsom myror i en upprifwen myrstack. En liten man?), med blekt anlete, mörka bår, blirtrande ögon och en uttrycksfull fyfionos mi, slod fila och alwarlig och betraftade det 2) Hwem denne man war (han lefwer ån) will jag icke för det närwarande uppaifwa. Det will dock numera synas såsom om han warit werktyg i högre makters händer — en lekboll för den werldsironi, som roar sig åt att gäckas med wåra slugasle beråfningar. Författaren har den öfwertygelsen, ätt Bela den synliga werlden år genoms trängd af twenne motwägande krafter; den skapande och den förstörande, den upprätt: bålande och den förgängliga, den attractiva och den repulfivas eller siksom det fins nes i naturen positif och negatif elektricitet rörelse och hwila, få finnes der också ands liga krafter hwilka wi efter wår äsigt af werldsbyganaden fördela i onda och gös da. De andliga krafterna äro redan til fin natur konventionela, och ju obehåms dare de äro, defto oftare synes håndelfets nas utweckling wara underkaslad det iros niska wäsendes behag, som roar sig åt att