Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1852, sida 1

En märk wärdig syn. Natten till den 18 Oktober 1806, då jag undertecknad, efter en luga och stilla sömn, uppwaknade på morgonen omkring kl. 5 fann jag, ehuru uthwilad och fullsöfd, det wara för bittida att stiga upp blef säledes liggande ännu en stund och inslumrade derunder ånyo. Den: na slummer war hwarken en ordentlig sömn, eller ett riktigt wakande, och lärer ett dylikt kroppens tillstånd stundom inträffa äfwen med andra personer, om de deråt lemna behörig uppmärksamhet Emellertid, straxt efter sedan jag inslumrat, syntes det mig som om jag wore til bäsi, omgifwen af en otalig massa trupper af alla wapen. Wi framskredo sakta öfwer en ofantlig slätt, men snart möttes en siendtlig krigshär, och då började en förfärlig kamp mellan begge härarne. Med största naturens lighet förespeglades hela gången af ett ytterst imponerande flag. Det föreföll mig, fom jag ide allenast såg, utan äfwen hörde fanons dundret, fommandosorden, hästarnes gnäggande och wapnens guy. Såsom en besonnerlighet bör anmärkas, att jag, bland projektilerna, tyd: ligt märkte de dä ånnu ide upypläckta con: grewska raketerne. Slutscenen af denna til dragelse fåfte fig särdeles i mitt minne, ty jag fåg solen, fördunklad af rök och lågor, gå eld: röd ned bakom en stad med flera torn; på