Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1852, sida 1

utomordentligt högtidliga skådespelet, likasom hans welat upytäcka meningen deruti. Jag närma de mig till honom och frägade: Hwad kall alt detta betyda? Dh då swarade han mig: nu afsöres Europas öde. Når fort derefter kanondundret tystnade, kampen upphörde o natten bredde sitt flor öfwer de stridande, få att scenen blott upplysles af bivuakeldarne och de brinnande byarne då wände fig den lila mannen tid mig och på tiiln förnyade tilfrågan nå, hwad wardt beflutadt? swarade han betånks ligt: jo Europa kommer under loppet af det ingängna året att återgå til wandalism. Härwid waknade jag. 4 . Som jag hwarken genom en försummad upp: fofiran, eler af lyane och sinnesbeskaffenhet tvas rit fallen för myslicism, widskepelje eller wantro, få fäslade jag i början ide al den uppmårts samhet wid denna befynnerliga förefpegling, som Jag f:dermera,, ef ganska giltiga skäl, kommit att göta. Liwål bade den få til wida giort ett djupt intryck på mitt sinne, att jag måris gen aftonslund, under förtroliga samtal, beråta tade min vision för en mängd personer, långe ingan den, genom ett werkligt iniräffande nda tid fina minsla othftåndigheter, wunnit en få gåda wåra slugasle beräkningar. — Ea mäagd exempel skule härpå kunnna eiteras.