Norrländska Korrespondenten – 3 januari 1852, sida 1

Zuleima! jag wäatar dig, mina Ögong ljust! — hwiskade han til murens unpar ingen fett och hört dig? Blott han fom fer den swarta myran på den swarta sienen i den swarta natten, och hör ljudet af dess gång. i Ren hwem är med dig? Hrocm får oss bi? somMin flygande hingfA flår mid min sida, och min mäke wäntar med spända mingar i hams ner. Profeten och wåra skyddsenglar är med oss. — uPea de trenne portarnes tvaktareks De trenne portarnas wäktare drömma — men — ice om Agibs tankar och hwad wåra skyddsenglar förmå med wår milja. USkfndde of profeten! — pwiskade det åter ofwanifrån — Jag har nu tredje gången Fasiat bort tyrannens näsduk från mitt sköt; jag hat tredje gången undansparkat hans guldfinycfen med min fot: J natt wäntade jag hans bödlar med fåcken.! Kom, fom, min rena dufwa! flyg med din öra til mår öckeni Jagen bödel skall röra flis Fen af din slöja, få långe jag andas. Sålunda flögo de fafta hwiskande orden Öms sesidigt från läppar til öron i den stilla natten genom murens skrymslen. Ett ögonblick derefter fladdrade en sior hwit slöja fram öfwer altanen: J floret döljdr fig