Norrländska Korrespondenten – 3 januari 1852, sida 1

Araben i Constantinopel. (Månsken sstycke of B. S. Jageman.) . (Ur Upfala.) Det war en flila midnatt wid Majffördetiden. Den tilltagande månan spealade fig iden djura Bosphoren och kastade silfwerglans på det slumrande Stambuls minareter. Mofdhecrs na blänkte med mångfaldiga kupoler och Half: månar. Luften war nästan ljum; men flund: tals afkyldes den plötsligen af en frisk minds fläft fräa Swarta Hafwet. Denna tid af natten tycktes den fora staden wara utdöd. På stadsmuren, med ect halft tusental torn, syatcs ingen meaniska. De öppaa förstäderna höjde fig iftila halfdunkel på deras bergsterasser. J hamaen bläakte cadast hår och der en dunkel lykta på steppen. De tolf portarae wid ham: nen woro flåugda, och wid den trettonde fom fiod öppen, hadesmwakten iaslumrat i Opierdörme mar. Wid Sophiamofdeen och seraljens buf: wndoort hördes intet annat ljud, ån det enfors miga sorlet af ett flort watten spräng. Under cypresserna och de milda mulbärsträden på fe raljens andra gård hördes samma enformiga ljud af wattensirälars fal. På seraljens tre: dje gård — som iagen obehörig wid lifsslraff wågade beträda — slod i nattskugaan af den ofantliga muren, under den första Sultaninnaas altaa, en ung broncefärgad Arab med swarta