Norrländska Korrespondenten – 31 december 1852, sida 2

62 DmnmiiiAAH le. Hårklyfweriet — detta så ytterst moderna yrke har ännu ej hunuit dit. Men sludenten will weta, att der i Lund bedrifwes med myce Fen ifwer, men att resaltateraa likwäl äro bra fina. Hattmakarne stå fig ej särdeles godt, ty man går mest i mössa, både natt och dag. Oh fom priset vå en duglig hatt år högt, fan ej hwar och en wara karl för fin. Rågot perlslickeriarbete wågar man fig ej vå; dock år man ej alldeles oöfwad i att sicka. Man lyckas någon gång äfwen i att sticka ut hwarann. Man häcklar aldeles förträffligt och i hwarje hus. Båda könen syosselsätta fig dermed. Ala fymaa beet smått iatriger. Deremot är det besynnerligt nva, mest karlarne fom sprätta. En mängd fruntimmer, som sitta för sia sjelfwa, tillwerka frivoliteter. Florshufwor för rekomma äfwen mycket, under alla ärstider, och fås ofta gratid. (5. Bl.) ———————— —