Norrländska Korrespondenten – 31 december 1852, sida 1

Huru Julen ser ut. (Ur en Finsk Tidning.) (Forts. fr. föreg: Mir.) Ja, julmorgonen år dock för enkelt och landts ligt folk det bästa af hela högtiden, churu man i nästan alla beskrifningar om julen fer julaf: tonen ensam framhållas. Det kommer sig der: af, att det werldsliga sinnet då Har oändligt interessantare saker att syssla med; och julmor: gonen sofwer eller gäspar den moderna menni skan bort wid sin kaffekopp. Det drifwes med julaftonen och dess gåfwor mycken Ink och få: fänglighet, som alsintet ha att skaffa med den fromma, enkelt glada julfesten. Långt hellre än bland detta granna sällskap, som ur inburna korgar plockar upp de dyrbaraste gåfwor och kringdelar dem, för att derefter sätta sig till en kräslig souper, långt hellre sitter jag i den lilla stugan med dess storasprakande brasa, dess halm på golfwet och dess enkla måltid, kryddad af en hjertlig bön. Men icke må man derföre tänka illa om julaftonens firande bland medelklasseraa. Detta flickornas wakande och arbetande långt förut wid kaffekoppen och språklådan, den my: stiska inlåggningen med fina obegripliga Hemlig: beter, grenaljusen, julträdet, julbockarne och julklapparaes inkastande en och en ifrån tamburen — derwid den sprittande känslan wid hwarje dörrens öppnande har ett tusenfalt högre in: