Norrländska Korrespondenten – 27 december 1851, sida 3

Ringer hela. Han bådar få förnöjd, Att åt dig fin hwila Sördan lagar. Skall jag wisa mågen? — Nä! — Gå hör Hur du rätt pä en Riksdaler finner. Styfrar staka wägen ut. Du bör Se på styfwern: Om du det ej gör, Aldrig fram du til Riksdalern hinner. Wet du mågen, fom till armod går? Följ du bara, till en krogskylt pekar; Och hör på def lockande: gutår! — Jnnan du wet af, du målet når Mellan glasens klang och kortens lekar. Sista kroaen dig en påse ger Och en staf: så kör den dig på porten. Lös och ledig fen dig werlden fer, OM till eget hus du dig beger — Fattighuset — menar jag — i orten. Om en gång du wid en Fors-måg flår Och ej känner, hwart du hän skall tanöra, Waädnd dig till ditt Sanmer. Nåd du får. Du ock wäl def tungomål förstår, Ty det talar Swenska, det, som andra. Har du Gud för ögonen, min wän! Går din Frälsare med dig vå mågen; Saknar du ej sällskap, om du ån Ensam wandrar. Du wid pröfningen Står ock ej om hjelpare förlägen. Wägen till en ålderdom med frid Jnnom hjertat — derutom med heder — Will du weta den? — Från fädrens tid