Norrländska Korrespondenten – 27 december 1851, sida 1

jaa ser flera ljus än manligt tändas i fönster och kronor och derwid tänker: det är jul! då födas alla dessa tankar i min själ, liksom sljer norna tändas i aftonskymningen. Och der är ned tankarne som med ssjernorna: de föddes icke då, de funnos der förut, men de ssego blott Db fram när werlden blef mört. ulken barnslig tanke: det är jul! 2 att denna tanke skall blifwa ljus och alad, mäste den omgifwas af natt och mörker förom af en swart ram. Det war natt når fälsaren föddes i Bethlehem och det måstie ba warit en natt jå swart och hemsk fom dör den, på det att lifwets ord och det ewiga ljus fet defto herrligare måtte urpstiga derur. Och ån i dag fira mi minne lsen of denna natt på åretd m örkasie tid, när al sol och glädje fyras wilja för ewigt taga afsted af jorden. Det är likwäl icke så; i denna ljusets djupaste mans matt, i dödens ech mörka yttersla skräckwälde uppsvrinaer den försa gnistan af en ny fiigans de dag och en ny gryende wår. Hnilken odötlig köortrast! Eefön måse bon Ha warit i i denna dödens stugaa, den bimmelska stjernan öfwer frälsarens frubba i Bethlahem Jag har ej sett Correg: gios tafla, der han målar denna natt och. detta ljus, men cckså den måste wara stön för sitt ämnes skull. pwad jag sett, det år något ar: dagligt, men som dock tros med fm lila betys