Norrländska Korrespondenten – 27 december 1851, sida 1

Huru Julen fer ut. (Ur en Finsk Tidning.) Hwaraf kommer det fig, att man få ofta fer julen afmålad i tidningar och böcker? Och hwaraf kommer det sia, att dessa målningar vf: tare än andra taflor ur hjertats och lefnadens werld bli trogna och wackra, intagande och sannfärdigar Deraf att genom denna sest susar den barns domens och fromhetens ande, som rör sia i det ianersia, det heligaste af menniskans bröst, och deraf att de flesta menniskor, äfwen de mest försoffade, de i materiens dy djupast sjuakna dock engång warit barusliga och fromma och från denna tid hafwa något odödligt minne i behåll. De älska derföre julen, såsom man om wintern älskar en grön trägård, til och med när den endast finnes målad på en rullqardin; och sätter man fig att måla, hwad målar man wäl i bjertare grönt, än sitt hjertas egna barns domsgårdar. Men olycklig den som aldrig warit barn i sin själ, som från den tid då hans kropp war liten ej har sparat ett enda grönt blad för kommande höstar! Det springer ingen frisk källa ur hang wäsendets djup; når hang ande törstar, fe då räcker honom intet minne fin swalkande kärleksdryck, ingen himmelsk dagg faller ljuf på hans hjerta, han wissnar och