Jul: Trädet. Se, hwilket herrligt Juleträd! O, muntra barn! dig Hjertligt gläd! Se, huru klart of ljud det brinner, och sköna frukter der du finner af russin, mandel och konfekt, af äplen, päron pepparkaka och nötter. Dwad det skönt skall smakal! Och utaf bladauld är dess drägt. Se, hwilka täcka gåfwor bjuda sig derinunder åt ditt wal trumpet och pipa ståtligt ljuda för tennsoldater atan tal, och doctor, leksaker och hästar, allt hwad du önskar är jn Ditt, allt hwad ett barusligt siune frestar, än från begärens stormar fritt. Så njut då, barn! de rena fröjder, fom barnens böatid bringar dig. Saart ifrån lifwets kala höjder, du stådar ner på ödslig fig; snart juleträdets gröna krona, år plundrad på fin rikedom; ej tiden dig, ej den skall skora, saart står den naken, torr och tom, blott några gula berr ses falla på grafen af ditt döda Hopp. Der bilden af wårt lefnadslopp: